Det går bättre med vikten för lilla Alex. Nu har han iofs inte en slang i näsan utan nu går det en sond via ljumsken direkt in till blodet. Han har gått upp i vikt och vi får vänta och se på alla resultat. Det går så långsamt och det som misstänks är en otroligt jobbig sjukdom. Jag dör inombords, helt och hållet. Min älskade lillasyster förtjänar inte att se sitt barn lida och min första systerbarn förtjänar inte det här. Kom igen, bli frisk bara.
Det har varit ett otroligt intensivt år för oss. Först kom hela min skilsmässa och min familj fick även veta orsakerna till skilsmässan. Det tog hårt på dem, speciellt för pappa, som alltid velat skydda mig. Sedan kom nyheten om Ranis föräldrar, som var tuffa, framför allt för Rani. Sedan det här, vår lilla guldklimp är sjuk. Vår första tid med honom har varit på ett sjukhus och det har känts så…. tungt. Vilket jävla år… Kan man få en paus nu?
