Oh, lämnade barnen hos deras pappa idag och det svider. Som bara den. Det blir värre när vi har haft perfekta dagar för då känns det inte som en befrielse att få egentid, mer som ett straff.
Det jag kom på igår och fick bekräftat idag var att mina barn har blivit så stora. De klarar sig mer eller mindre rätt självständigt. I lekparken behöver jag sällan hänga med och alla toalett-besök är utan min hjälp. Victoria duschar själv men jag hjälper till vid behov och med Cliven. Det känns ändå konstigt…
