Det är att förlora mina barn, någon jag älskar. Jag tror inte att jag skulle klara av en sådan förlust. Jag skulle gå under.
Att vara förälder är att bära med sig en ständig oro. Jag minns att jag alltid var orolig när Victoria var inuti magen, att något kanske hände och jag inte kunde se eller höra det. Att jag inte förstod att något var fel. Jag längtade tills hon skulle komma ut så oron skulle släppa. Det gjorde såklart inte det. Jag är orolig varje dag, att något ska hända.
Jag såg den här filmen och det gjorde ont. I hjärtat. Fyfan för all orättvisa i världen.
