Nu går han på förskolan helt själv och utan några större hinder. Han gråter när man lämnar men är man en helt fantastisk och rolig förälder så är det självklart att ens barn inte vill släppa taget. Hahahaha… skämt åsido, han gråter men i ungefär en minut. Sedan är han gladast i stan!
Han är så underbar, min lilla kille. Som numera har på sig en lila overall som var hans storasysters när hon var ny på dagis. Lila var (är fortfarande) hennes favoritfärg och hon hade en grå overall innan som jag hade köpt på Lidl. Varje morgon fick vi tjafsa med henne om att klä på sig och då valde maken att köpa en lila… då blev det roligare att klä på sig.
Cliven har ingen favoritfärg, han tar det han får. Han är som Baloo, nöjd med livet. Jag undrar när språket kommer släppa för den här killen. Han säger till nu när han ska bajsa, samma ord använder han till kakor – kaka. Han säger mamma, pappa, Victoria men det låter mer som Oria, hahaha. Han säger gurka, hej och ja. Han blir så glad när man visar att man förstår honom. Jag förstår ju eftersom jag har lärt mig hans språk och hans rörelser men för alla andra är det som ett frågetecken! 🙂
Han är fin, han. 🙂
