Det är Victoria. Hon är jobbig, gnällig och oftast missnöjd med allt. Hon tröttnar snabbt och vill aldrig samarbeta. Jag kan bli så frustrerad och arg, men så fort hon ler så smälter jag.
Idag tog vi en promenad och hon skrek som bara den. Det spelade INGEN roll vad jag gjorde, hon var inte nöjd med något. Så fort vi närmade oss hem, eller hos mamma eftersom jag är i Jakobsberg, så blev hon glad. Jag visade att jag var arg på henne, då börjar hon säga ”mamma” och krama mig väldigt hårt. Hur ska man vara arg på henne då? Jag vet att man ska lära dem att de inte ska få allt de pekar på men jag har svårt att vara sur på henne för länge. 🙂
