Ibland får jag ett lyckorus och jag inser hur lycklig jag är. Visst att jag får dippar ibland på grund av allt som händer men det är på en helt annan nivå än vad det brukade vara. Jag växer som person nu och jag bearbetar en hel del. Jag har även släppt ilska mot människor som vände ryggen mot mig efter skilsmässan utan att ens försöka förstå vad som hände. Många skyller på mig för att jag valde att skilja mig men ingen bryr sig om orsakerna. Jag kommer aldrig prata om anledningarna med vem som helst men att folk bara antar att jag gav upp… det är så ledsamt. Känner man mig inte bättre?
Vilket som så mår jag bättre. Jag har så fina människor runtomkring mig och jag älskar mitt nya liv. Helt och hållet.
