När jag hämtar upp Victoria från dagis får hon välja väg och om hon ska gå/stå på brädan. Jag älskar att lyssna på hur hon diskuterar med sig själv, med sina stenar (vi står alltid och plockar stenar!) och med mig. Hon säger så roliga saker och hon har så konstiga tankar som bara barn kan ha.
Det var någon som sa att det bästa sättet att se världen på är utifrån ett barns ögon. Jag förstår nu vad de menade!
