Vilken otrolig helg. Så mycket sorg och chock att man blir mörkrädd. Vårt Sverige, utsatt för terrordåd. Vad är det som händer? Sedan är det bombdåd i Egypten, när folk är i kyrkan och sköter sitt. Alla barn, stackars alla barn. Jag tittade på ett klipp och jag glömmer inte de stackarns döda barnens kroppar och människornas skrik.
Vart är vi på väg? Vi påstår att vi är intelligenta varelser men vi är långt ifrån det. Vi är barbarer. Djur dödar för sin överlevnad, vi dödar varandra bara för att. Massa irrelevanta saker som religion, etnicitet och vad för läggning man har är numera en anledning till att döda, förinta, folk på det mest brutala sätt.
Jag dör inombords för det är nu jag ska uppfostra mina barn till att bli bra människor. När de omges av krigsgiriga mördare. Hur ska det gå?
Älskade Stockholm, älskade Egypten, älskade världen. När kommer friden?
Må alla själar som drabbats av terrorismen vila i fred. Här i Stockholm och runt om i världen.
Jag måste ändå säga att det är en otroligt mörk tid men samtidigt finns hoppet när man ser allas engagemang att vilja hjälpas åt. Vi förenas mer och jag hoppas att vi vinner detta krig. Att vi förenar världen och inser att vi alla behöver varandra.
