Jag har lovat mig själv att inte bli en mamma som aldrig låter sitt barn bli smutsigt. Min överdrivna renlighet är mitt problem, inte min dotters. Jag måste ändå erkänna att det är liiiite jobbigt när hon har sand överallt, att jag måste tvätta jackan och skorna minst 140 gånger eller när hon har mat i stort sett överallt på kroppen men det är inget som inte går att fixa! Min mamma är väldigt pedantisk och vi fick aldrig leka i sandlådan som barn eller bli smutsiga, då var mamma där med en servett och nya kläder, haha.
Varje dag efter dagis, om vädret tillåter, leker vi i sandlådan och då sitter jag oftast med. Nu har jag även köpt en regnkappa som Lidl hade så att vi kan hänga ihop i regnet också! 🙂
Hon älskar att leka ute, även om hon visar små små tendenser på att vara lite för ren försöker vi förklara för henne att det är okej att man blir smutsig. Hon kan till exempel börja gnälla om händerna är skitiga eller om det är sand på själva ruschkanan ber hon om ”papper” (servett) och torkar bort det. Jag tycker inte att ett barn ska behöva bry sig om sånt men det gäller för oss vuxna i hennes omgivning att visa att det är okej att vara smutsig ibland. 🙂
Dock tycker jag om när hon plockar efter sig eller går själv och slänger saker i papperskorgen, sånt är bra och gör mammahjärtat stolt!
