En sak jag har lärt mig är att ha människor på avstånd. Det här är mer för att gardera mig än något annat. Jag tycker människor har blivit så elaka, jag minns inte att det var såhär när man var liten och såg föräldrarna umgås med sina nära och kära. Eller så var man nog för liten för att förstå.
Jag har svårt för skitsnack, jag har varit med om att få en relation med någon som senare enbart handlar om att snacka skit. Jag drar mig ur direkt. Jag förstår att man vill lätta på hjärtat, det behöver alla göra för det är INTE bra att meddela varje människa om vad man tycker och tänker om dem. Jag tycker att man då ska ha respekt nog att hålla skitsnacken/hemligheten mellan varandra, att ha kunskapen om att människor säger elaka saker i stundens hetta men menar sällan vad de säger.
Vissa människor lever för dessa intriger, att skapa bråk och hat mellan människor. Jag har alltid gått runt och trott att folk aldrig snackar skit om mig, för det är svårt för mig att förstå att någon lägger tid och energi på att prata illa om mig. För vad gör jag som kan vara så elakt att folk säger dumma saker om mig? Det medför att jag blir genuint ledsen när jag hör att någon har pratat illa om mig. Ibland har jag fått höra saker om min dotter, det gör mig inte ledsen utan det gör mig bara arg. Då är man inte bara elak, då är man även dum.
I slutändan är dessa människor, som snackade en massa om andra, framför och med mig, som säger samma saker om mig. Dessa människor lyssnade inte på förklaringar om missförstånd och att relationer bygger på kommunikation, utan de fortsatte sin verksamhet någon annanstans. De vill egentligen bara snacka s k i t om folk, det är exakt dem som jag stänger dörren för. Sakta men säkert…
