I fredags låg jag och min son och sov så sött. Vid ett-tiden började han gråta och jag trodde han ville ha sin napp. När jag försöker ge honom den märker jag att hans ansikte är helt blött. Jag tänder lampan och stackarn ligger ner och spyr ner sig själv. Fy faaaaan vad mycket spya det var och min första tanke var såklart magsjukan. Plötsligt började jag inbilla mig att jag också var smittad.
Det var inte magsjuka. Det måste ha varit allt han lyckas roffa åt sig. Något var det, efter det mådde han bra men jag kunde inte sova. Så fort han gjorde minsta lilla ljud flög jag upp och trodde det var spya på gång. Jag klarar INTE av spya, ge mig allt annat förutom det. Min mamma fick byta alla lakan mitt i natten, tvätta och samtidigt bädda om sängen. Jag duschade Cliven under tiden, hans hår var nedstänkt av spya. Pluttisen, han grät och var så rädd!
Ni kan ju bara ana hur trötta vi var när barnen bestämde sig för att vakna tidigare än tuppen?!
Såhär nyfiken var han på allt vi åt!
