En stor besvikelse ligger över mig. I tisdags friade man de tre killar som stod anklagade för Fittja-våldtäkten på en 30-årig kvinna. Jag kände en stor ångest över hur vårt samhälle ser ut och att det är i den här världen jag kommer låta min dotter växa upp i. Där det är okej att våldta, förnedra och behandla kvinnor dåligt. För de kommer ju undan med det. Som vanligt. Som vanligt när kvinnor är offer.
Hade det varit kvinnors som gjort något liknande mot en man, hade domen sett likadan ut?
Jag har en dotter, har två guddöttrar och en hel drös med elever som råkar vara det utsatta könet. Hur fan ska vi skydda dem när man kommer undan med våldtäkt hur lätt som helst? Vem kvinnan är, vad hon har för bakgrund, kläder eller vad orsaken än var till att hon följde med in i trappuppgången är inte relevant. Ett nej är alltid ett nej. Ens kropp är alltid ens egen.
När ska Sveriges rättsystem förstå det? När ska våra röster höras?
