I måndags hade Victoria och hennes pappa en egen dag ihop, där lillebror inte fick vara med. Annars är det lätt att han tar över och är i stort sett överallt. Hon behöver dessa dagar, något vi har varit extremt dåliga med.
Vi glömmer lätt bort att Victoria bara är tre år gammal. Vi förväntar oss saker av henne som ingen annan med en tre-åring skulle göra. Även förskolelärarna säger att de ibland måste påminna varandra om det, då de kräver en aning för mycket. Nu ska vi ständigt försöka påpeka för varandra att hon bara är tre år.
Min sötnos, jag kan nog inte beskriva med ord hur mycket hon betyder för mig.
