Idag hände det, en kärring läxar upp mig gällande mitt barn. Victoria är ett väldigt bestämt barn, som oftast ser till att hon får som hon vill. Hon kan bokstavligen skrika så länge som möjligt, så länge hon får det hon vill ha.
Vi var i centrum och käkade, hon var lite grinig då men det är standard dessa dagar. När vi var på väg hem vägrade hon sitta i vagnen, jag hade burit på henne och var helt slut i armarna. Ryggen är också förstörd nu. Så jag väljer att låta henne ligga kvar i vagnen och skrika, jag försökte med ALLT men inget fungerande. Då ger man faktiskt upp, för nu har hon varit såhär i dagar. Aldrig nöjd, tjurig konstant och vägrar samarbeta överhuvudtaget. Då springer en äldre dam mot mig och frågar mig hur jag kan göra så, att barnet bara vill ha sin mamma och att jag borde bära henne. Det enda jag lyckades få fram var; ” Lägg dig inte i! Försvinn härifrån!” och så gick jag. Nu i efterhand borde jag ha bett henne bära på en 11 kg unge i en hel timme och kanske berätta om min dotters personlighet. Det handlade fan inte om att hon ville se sin mamma, utan hon skulle bäras. Dessutom var hon trött och hungrig, jag ville bara hem så jag kunde mata henne och få henne att vila lite. Fast andra verkar ha mer koll på vad mitt barn behöver!
När jag hade gått sisådär 10 meter och folk bara råstirrade på mig, för folk hade ju hört mig och bitterfittan tjafsa, valde jag att bära henne. Mitt största misstag någonsin. Visst blev hon tyst men hon skulle bestämt köra vagnen själv. Eftersom hon inte kan gå så fick jag såklart böja mig fram så att hon kunde nå, samtidigt som jag styrde vagnen. Tårarna var på väg, ville bara sätta mig ner och gråta.
Jag bar henne från centrum ända hem. Hon väger 11 kilo och dessutom skulle hon köra vagnen som är tung bakåt. Vad händer? Hela jävla vagnen ramlar och allt bara trillar ut. Jag höll på att gråta. Jag hade svinont i ryggen, armarna hade domnat bort och så vagnen. Istället skrattade jag. Vad fan ska man göra?!
När jag kom hem funderade jag på det här med att folk kommer fram och liksom småskäller på en. Varför gör man så? Varför läxar man upp folk? Kan inte folk förstå att mammor redan är sönderstressade och att det är frustrerande att folk glor. Behöver jag då en uppläxning? Jag varken skrek eller slog mitt barn, utan jag valde att inte låta henne bestämma ännu en gång och att jag tycker att det är dags för henne att förstå att det inte hjälper att skrika sig till det man vill ha. För det är så min dotter gör. Jag känner min dotter bäst och jag ångrar att jag inte stannade upp och förklarade för kärringen allt. Mest för att hon ska fatta att hennes åsikt får hon gärna köra upp någonstans där solen inte skiner.
Vi mammor behöver inte mer skit. Vi gör så jävla mycket men ändå ska folk hacka. Konstant. Så jävla trött på det.
Jag förstår dig så bra! Det är så jobbigt när äldre bara kommer från ingenstans för att säga vad vi ska göra! Ibalnd ogillar jag när mitt barns moster el farmor el mormor säger vad jag ska göra inte en främling!
DEt brukar bli jätte stressigt när bbarnet är i den åldern så det är bra att inte stressa ute. Ett tips till dig när ditt barn gör nått så ute försök o sitta nånstans tills hon blir lugn lite. Så kanske du kan lura henne me något i handen som godis el en klubba.
Söta Victoria vill vara speciell. Gullet hoppas ti di all lycka
Hej! Tack för din förståelse och tips! Mmm, jag borde se till att alltid ha med mig något jag vet att hon älskar.
Mmm, det är jobbigt när alla har en åsikt om uppfostran och ska dela med sig! Jag hade aldrig gjort så, det är så mycket man inte ser eller vet om som främling… Fast såna människor finns det gott om, man måste bara lära sig stänga av. 🙂
Tusen tack för din kommentar! 🙂