Oh, Amir. En prins! Vad jag älskar den här ungen trots att jag inte träffar honom så ofta. Jag tror att det mest handlar om att hans mamma är den bästa vän jag någonsin har haft. Barndomsvän och en som förstår mig. En som aldrig har svikit mig och alltid stått på min sida. Oavsett vad.
Jag och hon har olika sätt att se på livet. Jag är troende kristen och hon religiös muslim. Har det förstört för oss? Nej. Vi kommer från två helt olika världar men det har aldrig påverkat oss. Hon är känslor medan jag är kyla. Ingen kan bry sig mindre om att jag är kall och distanserad, hon vet vem jag är och vad jag står för. Jag hoppas innerligt att Amir får dessa egenskaper från sin mamma. Pappan är också härlig så den ungen kommer bli helt jävla fantastisk.
