Ja… nu börjar min diet på riktigt. Jag fuskade lite, men jag tycker ändå det är coolt hur kroppen bara tar bort sockersuget efter bara några dagar. Jag måste bara ta tag i träningen men tyvärr är det mycket just nu med jobb, plugg och barn. Nu är det ingen mer planering för kalaset så det borde finnas tid för promenad/spinning då! Jag och maken måste bara pussla ihop vardagen och ja, det går inte alltid så bra.
Kalaset var bra. Jag var nöjd men ändå inte. Det kändes som att det saknades något och nästa gång kommer jag bara bjuda barnens vänner med deras mammor/pappor. Det blev för mycket.
Huvudsaken var att barnen hade kul och det hade dem. Victoria pratade om det hela dagen igår, även om hon var småledsen under kalaset. Det är helt och hållet mitt fel, hon grubblar en massa (om allt, hon har så många funderingar!) och jag var så stressad över kalaset att jag missade en sak som gjorde henne väldigt ledsen. Så idiotiskt av mig. Hon ville bara ha min uppmärksamhet och kärlek. Min pluttis! <3
Det är helt otroligt hur mycket jag älskar mina barn. De är mina andetag, min anledning att leva och andas. Många frågar mig hur jag orkar göra dessa stora kalas, men vill man inte ge sitt barn det bästa? Jag vill göra mina barn ”mätta” så de aldrig känner att de behöver sukta efter något. Jag firades stort när jag var yngre, jag fick fina presenter och mycket mer. Jag är långt ifrån bortskämd, jag blev istället… mätt. Jag känner sällan avundsjuka och jag älskar att ge, av min tid, kärlek, presenter.. allt. Jag tror det handlar om att jag blev mätt.
Jag skulle aldrig göra något för mina barn om de krävde det bara för att den och den har det. Men att göra en fest, en dag där de får vara i center, är viktigt. Alla vill och bör få ha sin egen dag. Jag skämmer bort mina barn men Victoria är givmild. På förskolan säger de att hon alltid ger bort sina leksaker, de tycker att hon gör det för ofta till och med. Så, mina barn ska få vara ”mätta” så att de aldrig behöver känna att saknade något.
