Jag gillar den här bilden, men den borde fortsätta vidare. Jag önskar också att man var så smal direkt efter förlossningen som hon är på bilden, haha.
Jag uppskattar stunderna jag har haft med Victoria och jag ser fram emot att få följa med henne i livet. Att få vara mamma har varit utmanade, roligt, underbart och magiskt. Jag kan inte beskriva det och ibland blir jag arg på mig själv för att jag inte uppskattar det tillräckligt men jag antar att de flesta har det så.
När Victoria var liten bebis hade vi det tufft med tanke på hur sjuk jag blev och vårt band förlorades. Nu har vi den och den är magisk. Jag älskar att prata och umgås med henne, trots att hon säger emot och inte kan ta ett nej för tillfället.
Innan jag vet om det kommer hon börja skolan och då kommer vännerna vara prio 1. Hon kommer inte vilja hänga med pinsamma mamma och pappa. När hon blir tonåring kommer hon väl låtsas att vi är ett privat taxibolag som skjutsar henne till skolan/träningen eller vad det nu än är. Vad hemskt men jag hoppas att hon tycker om att umgås med oss iallafall, då och då.
Jag undrar verkligen hur barnen kommer vara när de växer upp. Vilka kommer de umgås med mest och vad kommer vara mest intressant för dem? Vad kommer Cliven göra på fritiden och vad kommer Victoria syssla med? Så spännande tid framför oss!
