Jag älskar den här lilla bönan något så enormt. Hon är så fantastisk men hon är inne i någon slags fas som inte är så rolig. Vi har en mini-tonåring här. Ibland måste jag gå ut från rummet eller vända mig om under en diskussion med henne för att inte börja skratta. Hon driver mig till vansinne men det är så roligt, hon säger så roliga saker och när hon är så liten som hon är blir det bara komiskt.
Hon är underbar, hon. Det enda jag dock vill är att hon ska sluta vara så blyg. Hon är så himla blyg, det spelar ingen roll att hon har träffat människorna hundra gånger innan. Hon är ändå blyg. Jag vet att man ska låta ett barn ha sin egen personlighet men jag tycker att blyghet är en belastning. Jag var själv (är det fortfarande) blyg och det förstörde massa för mig. För att vara en smula dramatisk.
Sedan får hon gärna öppna dörrarna för andra människor. Hon sluter sig till vissa och alla andra får svårt att nå henne…. Shit, hon är fan jag. Vi måste börja ta till en del åtgärder, här! ?
