Idag lämnade jag Victoria själv på dagis. Jag grät dagen innan, sov ingenting på natten och grät en skvätt efter att jag hade lämnat henne och hörde henne ropa efter mig. Jag gråter väldigt väldigt sällan men nu när jag är mamma och även gravid så är mina känslor på max hela tiden.
Jag hörde henne gråta och under dagen tänkte jag på henne konstant. Jag var rädd att hon skulle ramla och sedan leta efter mig, för att sedan inse att jag inte är där. Det känns så jobbigt att veta att man inte kan skydda sitt eget barn konstant. Jag satte igång med att städa huset, så att tiden skulle gå.
När det var dags för att hämta henne så hade hon precis vaknat. Tydligen hade hon gråtit i ungefär sex minuter och sedan hade det bara vänt. Hon hade haft så roligt och skrattat en massa. Det hade gått så bra att lärarna tyckte att vi kunde köra på med ordinarietiderna på måndag! Jag hoppas att det håller!
Min fina, duktiga och underbara dotter! Älskar dig så mycket, du är så perfekt!
