Förra veckan hade Victoria och Tibelia, under Tibelias kalas, frågat deras pappor om Tibelia fick sova över hos oss nästa lördag. De sa såklart ja och tänkte inte mer på det. Barnen däremot, de hade inte tänkt på något annat.
På lördagen, när vi var på Grönan, hade Victoria redan från morgonen påpekat att vi faktiskt hade lovat henne. När dagen på Grönan närmade sitt slut så kom flickorna fram och frågade igen om de fick sova över hos oss. Melina var också där och ville så det fick bli alla tre. Tyvärr var jag ensam hemma men det gick bra. Victoria var överlycklig och hon log hela tiden, hon var så glad över att hon fick ha sin lilla fest som hon hade längtat efter. Hon busade, fnittrade och hade ett stort leende på läpparna.
Min lilla älskling, jag hoppas att du alltid har det där underbara leendet på läpparna.
