Ja, vad ska man säga? Det går snabbt nu även om det är väldigt jobbigt. Jag försöker njuta av magen och rörelserna inuti, samtidigt som jag bara längtar tills han är hos oss.
Jag har nog inte riktigt hunnit inse att det kommer en till bebis, att vi kommer vara fyra. Nu är allt så lätt med Victoria eftersom hon oftast kan förklara vad det är hon vill men snart börjar vi om på nytt. Med en skrikande bebis som inte vet vad felet är, som gärna vaknar 150 gånger per natt och bajsar ner sig. Det var väääääldigt länge sedan jag behövde byta en bajsblöja! 🙂
Allt kommer tillbaka naturligt. Jag kommer ihåg att jag var orolig över hur vi skulle veta om allt gällande dottern. När hon kom var byta blöja det mest naturliga, som om det var något vi gjort hela våra liv. Samma sak med nätterna, jag vande mig så himla lätt. Nu däremot sover jag som en stock och hör inte när Victoria ropar på oss från sitt rum, trots att jag har monitorn bredvid mig!
Well, 40 dagar. Det kan bli 14 dagar mindre eller 14 dagar mer. Spännande!
