Min ängel, du är två hela år. Två år. Jag kan inte förstå det. Vad stor du har blivit. För inte så länge sedan låg du i magen och körde dina karatesparkar och nu är du här, med oss. Du pratar, diskuterar, leker, springer runt och kan aldrig sitta still om inte det är att du får titta på tv. Då kan du sitta en liten stund.
Du är en riktig busig tjej med glimten i ögat, du är så begåvad och lär dig allt så fort. Även om det har varit en utmaning för mig att hålla samma takt som din snabba utveckling så är det värt det. För du är två år och läkarna/barnmorskorna förundras över din snabba inlärningsförmåga, din finmotorik, din språkutveckling och framför allt din sociala kompetens. Jag spricker av stolthet, för du är så ödmjuk också. Du bryr dig om andra och framför allt om din lillebror. Du kramar och leker med honom så fort du får chansen, du hjälper mig att mata och byta blöja men även att trösta.
Du gör mig stolt, du får mig att känna att jag har äntligen gjort något bra. Jag vet att du kommer komma långt i livet, för du har skinn på näsan och en envishet som heter duga. Även om jag blir galen på just dem egenskaperna nu när du är i den där hemska trots-fasen så är det egenskaper som för dig framåt. Jag ser fram emot att se dig utvecklas.
Du är min bästa utmaning i livet och jag hoppas att jag kommer få följa med dig genom livet, som mor men även som en vän.
